Alva Vastersson

Jag valde att göra mitt samtida konstverk med inspiration av Impressionismen. Jag tittade på konstnären Pierre- Auguste Renoir. Jag valde att inspireras av konstnärsepoken impressionismen därför jag tyckte det var en väldigt fin stil eftersom den var lite kluddig och man inte kunde se alla detaljer med skärpa. Vilket jag inspirerades av och ville göra i mitt konstverk med. Jag tyckte att det var en epok som en skulptur kunde passa bra in i med. Eftersom då kan man ta ner skärpan på skulpturen med och de kan bli en fin komposition.

jag tycker att mitt samtida konstverk uttrycker olika känslor. För Impressionimen i sig är ett väldigt spritt konstsätt där färgen och det lite kladdiga är huvudsaken. Och de uttrycker min bakgrund, de är inget helt bestämt utan lite rörigt. De är massor av färger som flyter tillsammans med varandra och konturerna är väldigt diffusa. Bakgrunden har jag försökt att få ett fint samspel mellan ljus, färg och skugga för att få fram de uttryck som jag vill. Jag fick fram dessa skuggor med färgen men valde också att reigera lite efter på ett dataprogram för att få andra färger i de. I och med detta tycker jag att min bakgrund uttrycker känslor, blandade känslor. För de är bara en massa färger som är lite röriga men tittar man från håll så ser man samspelet mellan de. Som känslor, man kan inte helt sätta fingret på vad de är och man kan se de från olika håll. När jag satt min lerfigur i förgrunden valde jag att tona ner den för att den inte skulle ta för mycket plats som den hade gjort om den var helt skarp. Därför valde jag att göra så man kan se igenom den och då uttrycka ännu mer känslor. Den blundar och är mitt i alla blandade känslor som bakgrunden uttrycker. Man kan både se den som ett uttryck av massa fina känslor och tankar där den blåa himlen lyser och de är grönt och fint med skog och skulpturen blundar och är mitt bland alla gröna och blomstrande tankar. Men den kan också uttrycka vilsna och ledsna känlsor. Att de är ett rörigt landskap som bara fortsätter med sina alla träd och buskar. De är ett långt och mystigt landskap som visar att personen känner sig vilsen bland allt detta. skulpturen blundar och känner sig rädd och vilsen. Så min bild uttrycker olika och blandade känslor med dess alla mörka och ljusa färger som bildar ett skogslandskap.

Vi fick i uppgift att måla en bild ut temat ”vem är jag?”.

Jag valde att måla mig själv centrerat mitt i bilden och i förgrunden, jag är inte riktigt i profil men heller inte rakt framifrån. Den är lite mitt emellan. Jag har många olika självskuggor i mitt ansikte för att få fram ett djup i bilden och så jag ska se mer verklig ut och inte bara platt. Det är tex en stor självskugga under käkbenet där halsen börja men också under kindbenet, ögonen nästan osv. Jag har jobbat mycket med de olika nyanserna av brun för att få fram detta och efter ett tag fick jag de resultat jag ville. Jag valde att göra såhär för jag tyckte att det blev en bra vinkel där du ser en stor del av ansiktet men också att håret som jag framför allt ville lägga fokus på syns väldigt bra från den vinkeln. Jag ville lägga stor fokus på mitt hår för det är den delen av mig som jag anser ”syns” mest och sticker ut. Det är den delen som säger mycket om mig själv och jag har alltid varit ”hon med håret”. Det är en del av kroppen som jag tycker om väldigt mycket just av anledningen att samtidigt du kan bestämma själv en del hur det ska se ut genom att klippa de som du vill, men ändå att det lever sitt egna liv, som mitt hår gör väldigt mycket. Håret är en del som säger väldigt mycket om en person just av anledningen att man kan bestämma själv hur de ska se ut och det ut och har en stor utstrålning som det blir mycket fokus på.

Man skulle ha med en plats på bilden och där valde jag att ha med helbild av burj khalifa som är väldens högsta byggnad och ligger i dubai. Jag målade den i förgrunden vid sidan av mig själv. Den är målad i akryl och har olika nyanser av grått i sig. Jag har målat parallela streck i vitt på den eftersom byggnaden har något som på ett ungefär serut som de. Det blir en självskugga på den högra sidan av byggnaden där det går från ljusare nyans av grått till en mörkare nyans. Jag valde att ha med just den platsen för den betyder väldigt mycket för mig. Därför jag har själv varit där förra året när jag besökte min syster som bodde där under en längre period. Det var en underbar resa där hela min familj, min farmor och farfar och min mormor va med på. Den resan var väldigt speciell för jag fick träffa mig syster och se hur hon bodde efter en väldigt lång tid, men också att jag fick göra den med personerna i min närhet. En resa som vi alla tillsammans kanske aldrig mer kommer kunna göra, och därför valde jag att ha med just den platsen i min bild. Jag tycker också att det är en väldigt häftig byggnad som är en upplevelse i sig att få se med egna ögon. Den symboliserar både resan men också personerna som var med på den och därför valde jag att sätta den i förgrunden bredvid mig själv. För den betyder väldigt mycket för mig och valde att den skulle synas mycket.

Det skulle finnas med ett konstverk i bilden och där valde jag att ta med claude monets kända konstverk av en vallmoäng. Jag gjorde en egen parafras på den och valde att bara göra 1.5 vallmo i en närbild. Den är i mellangurnden av bilden och är målad i akvarell. Jag ville ha med just detta konstverket i bilden både för att jag tyckte att det passade med den röda färgen från löparbanan som blev en ny nyans av röd som gick ut i vallmon. Det blev en fin komposition. Men jag ville också ha med just vallmo för även här har jag minne av en vallmo äng från en resa som jag var på när jag var liten där vi hälsade på min släkt i Finland. Det var en resa vi gjorde varje sommar när jag var liten och det är många fina minnen i och med detta, och just denna vallmoängen har jag ett starkt minne av och många känslor som kommer upp. Så jag ville ha med denna vallmon för att få med min halvfinska sida och alla minnen från resorna dit.

Jag har också valt att ha med 2 andra saker som representerar mig. Den första saken är en löparbana som löper ut under mitt hår. Den ligger i mellangurunden och även här går från en mörkare nyans av rött till en mycket ljusare. Banornas sträck går från att under mitt hår och en bit framåt vara i guld för att göra ihop med mitt hår som har guldiga slingor i sig till att vara visa som de är i verkligheten. Löparbanorna är målade i akryl precis som jag själv och platsen. Banorna ligger överlappande av mitt hår vilket gör att det blir mer djup i bilden och den känns inte lika platt. Kopplingen mellan mig och löparbanorna är helt enkelt att jag går i friidrott och har gjort det mer en hälften av mitt liv och det är och har varit en stor del för mig enda sen jag var liten. Jag har alltid varit en träningsmänniska och friidrott har varit min starkaste sida. Det har alltid varit väldigt betydelsefullt för mig och från att vara att jag var med och tittade när mina syskon tränade när jag var liten tills att jag själv stod där själv framför startblocken och skulle springa mitt egna första lopp. Träning är en så stor del för mig fortfarande och jag känner att när jag är på arenan och framför allt löparbanorna eftersom min starkaste gren är häck så får jag vara den jag är och kan bara glömma alla problem runt mig. Då tänker man bara på nuet och får för ett tag bara glömma allt runt en som är svårt, bara få göra det man tycker är roligt. Det är en plats som man inte bara tränar och tävlar utan också får umgås med sina kompisar. Det betyder sjukt mycket för mig och har fått så många av mina dagar till de bästa. Därför valde jag att få med löparbanorna med på min bild.

Den sista grejen som är med på min bild är en sandstrand med en horisont mellan havet och himmeln. Det är målat i akvarell och finns i bakgrunden. Det är en ett färgperspektiv då färgerna inte är lika skarpa och tydliga som de som finns i förgrunden som tex jag själv. Jag tycker att det blev mycket mer djup i bilden av att ha detta landskapet i bakgrunden och bilden speglar mig som person ännu mer. För havet har en stor betydelse för mig i mitt liv. Det är en plats som jag befinner mig på väldigt mycket under sommarhalvåret, både genom segling och badning. Jag som seglar och i familjen har en egen segelbåt är på havet väldigt mycket och det är en av mina absoluta favoritplatser på jorden. Havet är en plats som man kan koppla av på, precis som på träningen har havet samma effekt på mig att man kan glömma allt annat och bara få segla iväg och få ha de skönt. Det är som en egen liten bubbla på havet av harmoni och avkoppling. Så de är en plats jag åker till när man bara vill vara för sig själv, få vara i sina egna tankar, men också en plats som jag umgås med kompisar och gör roliga saker på. Jag har så många sommarminnen på havet, både med segelbåt och att man badar. Havet är en plats som jag ofta är på med två av mina bästa kompisar som inte bor i Sverige så jag får bara träffa de på sommaren. Då brukar vi åka ut och segla och vi har så många underbara minnen från dessa stunder. Så därför ville jag ha med havet och stranden på min bild. Det symboliserar mitt intesse med segling men också avkoppling och underbara sommarminnen. För mig är havet sommar och mitt andra hem.

Det som gick bra med bilden tycker jag var att den speglar mig som person väldigt bra. Jag har med alla delar som man skulle och kopplade de till mig själv väldigt mycket.

Det som var svårt med bilden var att få till djupet i den. Så den skulle se mer verklig ut och inte bara som en platt bild. Att få till självskuggningen i framför allt ansiktet med akryl var väldigt svårt men till sist blev det som jag ville.

Jag valde att jobba med både akryl och akvarell för att få till de stora kontrasten mellan föremålen. Det blev mer variation vilket jag tyckte gjorde att bilden blev mer levande och som jag ville ha den. Den är kompitonerad så att de olika sakerna ska höra samman på ett eller annat vis genom placering, nyanser och färger.